Förr i tiden var det läskigt att prata med journalister. Oavsett om de hade en mikrofon eller bara penna och papper så tyckte många att det var något väldigt obehagligt att behöva möta dessa ”murvlar” på fältet. När det gällde makthavarna så var de vana vid att journalisten höll fram mikrofonen så att den intervjuade i lugn och ro kunde få ut sitt budskap utan varken avbrott eller frågor. Så är inte fallet idag. Journalistkåren har genomgått en förändring där det är vanligt med så kallad skjutjärnsjournalistik där makthavarna ska ställas mot en vägg och försvara vad de har gjort. Denna plötsligt förändring i gjorde att de som ofta talade med media fick ändra sig. Många har idag fått utbildning i att möta media och vet vad de ska säga när en mikrofon trycks upp i deras ansikten.

Som tur är har även journalisterna förändrats ytterligare och även om det finns rötägg kvar så är många fortfarande ifrågasättande men är inte lika aggressiva i sin framtoning som tidigare. Makthavarna får komma till tals men de måste vara beredda på följdfrågor och en intervjuare som är mer aktiv i situationen än vad som var förut. Många företag har även särskilda informationsavdelningar där ofta gamla journalister anställs. För det är trots allt de som är bäst på att veta vad sina forna kollegor vill höra eftersom de själva en gång har arbetat med det. Självklart kan man idag se politiker och dylikt som inte har riktigt koll på vad de vill ha sagt och därmed försätts i en svår situation av journalistens frågor men jag tror det är mer ovanligt idag än för tjugo år sedan. Journalisterna utbildas för att bättre komma igenom det inövade beteendet att svara rätt på frågor och på andra sidan får de utbildning för att bättre bemöta journalisterna och göra mötena till något fördelaktigt för dem själva.

Tags: , ,

Comments are closed.