Så låt oss ta bladet från munnen, vi skulle vilja diskutera sexspel en stund. De behöver inte vara så dumma, och de kan vara ett väldigt bra sätt att komma närmare sin partner på. Kanske finns det något som man länge velat pröva att göra, men inte vågat föreslå? Då blir spelet den perfekta förevändningen att ändå ge aktiviteten en chans, och kanske är din partner lika sugen?

Det kan också vara ett sätt att avdramatisera sex lite, så att det inte behöver vara något som varken blir tråkigt eller pliktmässigt. När man befunnit sig i samma lakan som varandra i flera år kanske man kan tycka att man kan den andra totalt, och till och med saknar omväxling. Då är ett sexspel perfekt, eftersom att båda parter uppmanas att se (och röra) varandra på nya sätt.

Play away!

Det finns väl inget konkret fel med vare sig ”fula” tidningar eller de som läser dem, men det är klart att det höjer ett ögonbryn eller två ifall man går och köper exempelvis en porrtidning. Sedan finns det en likaledes ocharmig gråskala där tidningar i stil med Moore och Slitz hamnar.

Det viktiga, tycker vi, är att tidningarna (eller filmerna eller vad det nu är) inte kränker eller konsekvent degraderar ett visst kön eller en viss sexualitet. Risken med sexorienterat material är ofta att det kan ge tittaren/läsaren inte vilseledande bild av hur sex ska vara, hur sexleksaker fungerar eller hur kvinnor ska bemötas. Vi tycker också att det är viktigt att det finns en tydlig gräns vid arton års ålder så att ingen yngre än det får köpa filmer eller tidningar som har för mycket sex i sig. Det är bättre för alla inblandade om unga hinner få en hyfsat sund bild av sex innan de utsätts för skeva sexideal.

Förutom de två restriktionerna är vi helt positiva till ägnandet åt och spridandet av sex. Så leve de fula tidningarna!

Nu cirka tio år senare har det hänt så mycket att man knappt minns den tiden då postorderkatalogen var ett självklart inslag i handeln. Självklart så existerar den fortfarande idag, men det är sällan kunden använder sig av den i realiteten. Idag har nämligen de flesta klädföretag  på postorder även en hemsida som man kan vända sig till. Där kan man nu göra sin beställning och kolla på alla produkterna. Att därför beställa som förr, känns därför nu ganska komplicerat och nästan gammaldags. Att beställa via en tidning är det alltså få som kan relatera till idag, i alla fall ungdomar som väl knappt vet vad postorder är idag. De vet bara vad e-handel och internet är. För dom har shopping på nätet blivit lika självklart som julkort för oss vuxna.

Den kanske största skillnaden mellan den klassiska postordern och e-handeln måste nog ändå vara att det helt enkelt går snabbare att göra sin beställning på nätet. Det blir färre mellan händer helt enkelt, och kunden får sin varor snabbare. Så kanske är postordens eventuella bortfall inte hela världen trots allt? E-handeln har ju bevisat sig vara bättre och snabbare.  Kanske får vi helt enkelt acceptera att nymodigheter som nätet kommer att ta över?

Den tidningskategori, vars popularitet ökat drastiskt de senaste åren, är hälso- och fitnessmagasinen. Att hälsa nästan tagit över skönhetstidningarna i fråga om upplaga är ytterst intressant. Folk verkar alltså idag vara mer villiga att läsa om hur man håller sig frisk genom att träna och äta rätt. Till skillnad från förr då fokus låg på hur man genom smink och kläder kunde se så bra ut så möjligt. Är man däremot intresserad av mat och träning kan man utan problem få tag i matnyttig information i dessa tidningar.

Jag satt själv häromdagen och bläddrade bland en hel del hälsotidningar. Allt från Fitness Magazine till Må bra och Topp hälsa. Det jag var på jakt efter var GI recept, då jag nästkommande helg planerade att laga en superb brakarmiddag endast baserad på GI mat. Jag behövde inte bläddra särskilt länge förrän jag fann flertalet recept bå både middagar och efterrätter gjorda enligt GI. Så letar ni efter inspiration till er träning eller matlagande, tveka inte att vända er till hälsotidningarna. De kommer inte göre er besvikna!

Hur ofta funderar du på hur tidningen du köper ser ut? Hur skulle du beskriva det utseendet? Skulle du använda dig av ord som beskriver känslor, eller bara säga en färg? Det är väldigt tydligt att beroende på hur omslaget på en tidning är utformat. Det har gjorts flera undersökningar kring huruvida omslaget på en tidning påverkar försäljningssiffrorna. Det har till exempel visat sig att att omslag med kvinnor säljer mycket bättre än omslag med män. Oavsett om tidningen riktar sig till män eller kvinnor. Att valet av färg och typsnitt på texten också spelar en stor roll kan man utan tvekan konstatera. Frågan är väl snarare vad som funkar bäst och vilka tidningar som säljer mest utifrån detta?

Det skulle givetvis krävas många noggranna undersökningar för att exakt ta reda på hur den perfekta profilen och omslag till en tidning ser ut. Troligtvis har det mycket med målgruppen att göra och vad just den söker efter. Men det man kan säga är att man bör lägga ner mycket arbete i vad gäller företagets vision och utseende. Vilken känsla vill man att den grafiska profilen ska förmedla?

En bra idé kan vara att marknadsföra sig via olika typer av profilprodukter. Detta kan vara allt ifrån muggar, servetter, pappersmaterial men också kläder. Allt ifrån kepsar, T-shirts och vanlig luvtröjor är bra att använda sig av.

Som tur är har även journalisterna förändrats ytterligare och även om det finns rötägg kvar så är många fortfarande ifrågasättande men är inte lika aggressiva i sin framtoning som tidigare. Makthavarna får komma till tals men de måste vara beredda på följdfrågor och en intervjuare som är mer aktiv i situationen än vad som var förut. Många företag har även särskilda informationsavdelningar där ofta gamla journalister anställs. För det är trots allt de som är bäst på att veta vad sina forna kollegor vill höra eftersom de själva en gång har arbetat med det. Självklart kan man idag se politiker och dylikt som inte har riktigt koll på vad de vill ha sagt och därmed försätts i en svår situation av journalistens frågor men jag tror det är mer ovanligt idag än för tjugo år sedan. Journalisterna utbildas för att bättre komma igenom det inövade beteendet att svara rätt på frågor och på andra sidan får de utbildning för att bättre bemöta journalisterna och göra mötena till något fördelaktigt för dem själva.

Första Exet av Sundsvalls Tidning

Sundsvalls Tidning, även kallad ”ST”, grundades 1841 under namnet Alfwar och skämt. Första numret utkom den 16 januari 1841 och förstasidan på tidningen såg ut som på bilden till höger. Tidningen är en svensk och liberal morgontidning som ges ut i trakterna kring Sundsvall.

År 1851 ändrades namnet på tidningen till ”Norrländska korrespondenten”. Sitt nuvarande namn fick tidningen den 18 december 1873 och den började då även ges ut sex dagar i veckan. Sundsvalls tidning blev sjudagarstidning år 1943. Det första söndagsnumret utkom den 27 november 1943.

Idag har tidningen som många andra tidningar en modern webbsajt där nyheter också publiceras. Sajten har bloggliknande inlägg och en del av deras journalister bloggar. På sidan stod tex idag när jag kollade att Sofia Mirjamsdotter skulle kunna bli vinnare till ”stora bloggpriset” (vad nu det är) och att hun tävlade mot bla.a. Bloggaren Alex Schulman. Detta skrevs med viss stolthet så jag skulle nog vilja säga att det verkar som att ST försöker marknadsföra sig som en tidning som förjer med i de morderna trenderna.

Vi skulle nog inte vilja prenumerera på en mattidning, eftersom att vi tycker så mycket om att använda oss av internet när vi letar efter mattips i olika frågor. Men att få ett nummer lite då och då, si så där tre gånger om året, skulle kännas väldigt fint.

Matlagningstidningar är en av de mest användbara tidningar när man väl behöver dem, och en av de minst läsvärda tidningar när det inte är vad man är ute efter. Därför känns det som typisk en sådan blaska man vill ha hemma – men inte tvingas kika i regelbundet.

Mycket av detta är medias fel. De skriver hela tiden krigsrubriker, de är precis som de sämsta ekonomibloggarna som bara skriver en massa strunt. Titta istället ut i verkligheten och se hur det är på riktigt.

Folk handlar fortfarande, så vår ekonomi är inte helt död även om man kan tro det när man läser tidningarna. Det finns alltså fortsatt goda möjligheter att driva eget företag. Bara man har en hyfsat bra idé och framförallt mycket energi och entreprenörskap. Då kan tidningarna skriva vad de vill, du lyckas ändå.

En sak som tidningarna istället borde skriva om är allt krångel och byråkrati som finns för alla dessa småföretagare som lyfter upp Sverige. Det värsta är nästan hur krångligt det är starta ett aktiebolag den officiella vägen. Tar oförskämt lång tid. Förstår egentligen inte varför inte alla använder sig av färdiga lagerbolag. Men alla vet kanske inte om att det alternativet finns. Jaja, nog med elände i tidningar. Skriv om saker som verkligen spelar någon roll.